Alla mina vänner säger att allt kommer bli bra, men ingen berättar när ..
Jag ville vara där förevigt, inte bara en stund. Jag har dragit detta tusentals gånger (och kommer förmodligen göra det ett tusentals gånger till) hur dåligt jag har mått, hur usel jag har känt mig. Men man måste se det posetiva i det negativa. Så nu tänkte jag ta steget upp och berätta, vad jag kände med honom.
Efter allt skit från yttre världen, att jag var offret,utnyttjad och helt och håller ner trampad. Men vad vet ni? Ni vet bara vad ni såg, och såg ni dom mest underbaraste stunderna i mitt liv ? Nej.
Dagarna då han alltid fick mig skratta tills jag fick magrutor, dagarna han fick mitt hjärta att hoppa över ett slag..Dagen på himpa med honom, alla hans gulliga sms och hur mycket han saknade mig. Och dagen han sa - "jag kanske gillar brunetter trots allt".. Det var ett år sen och jag kommer fortfarande ihåg det som det var igår, jag kommer fortfarande ihåg hur glad jag var när jag gick hem.
Men nu var Det var ungefär ett halv år sen han ens såg på mig, men jag ser hans blickar och vet att han inte ljög, han är en bra kille.. Man måste bara få honom på fall för att se honom på riktigt. Så ni andra kan kalla mig utnyttjad, dum osv. Men jag kände något,jag var glad och jag hade ju liksom ändå ingenting att förlora.. Om man inte satsar kan man heller inte vinna, dessvärre förordade jag honom, men jag vann ett minne.. Det är alltid något.
Men så länge vi går på samma jord och andas samma luft är ingenting omöjligt. Än kanske det inte är försent...
-IDAAAAPIDAAA
