Att försöka glömma någon som man älskar är som att försöka komma ihåg någon man aldrig har träffat.
Att få känna den känslan , att få känna dig värdefull att veta att han håller om dig på grund av att han bryr sig. När du låg där och vill så gärna gråta du skulle bara kunna lägga dig under täcket och gråta tills det var över men istället håller den personen du mår så dåligt över om dig , du ångrar att du inte insåg det tidigare och att det känns för sent , för sent att andra på hans syn hans syn på saker och ting men just i den stunden då han håller om dig finns det inget det finns bara han i ditt huvud , det är som om man lyfter från marken som om man helt plötsligt skulle kunna sväva bort från allt som besvärar en. Och du vet att för just det tillfället är det du som gäller .. men då kommer dagen då du tror att du är speciell men igentligen betyder du inte ett piss , allt han sa och till och med det han gjorde var lögn . Han gillade aldrig dig han bara gjorde så för att han kände sig ensam och för att han ville ha någon att leka med så han skulle slippa göra det med den han verkligen gillar . Han ville igentligen inte ens träffa dig , för om du kollar tillbakas så kan du se att det bara gick när han inte hade något annat före medan för den han verkligen gillar gick hon före hans egen värld . Du kände dig speciell , han kände inget . Du kämpade , han tog . Du ville , han var bara där . Du trodde han viste .. Du föll , han gick .
